Internetdagarna och twitterväggen

I veckan som gick var det dags för Internetdagarna igen. Förra året hade jag det tveksamma nöjet att vara den som ansvarade för videosändningarna över webben och det gick åt helvete med det. Därför var det med yttersta glädje och tacksamhet jag överlät åt den alltid eminente och trevlige Björn Falkevik / SocialVideo att göra det i år. Och självklart gick det mycket bättre.

Men det fanns ju annat att göra på Internetdagarna. Förutom att hålla koll på webbarna, moderera ett seminarium om webbutveckling och vara allmänt trevlig och hjälpsam mot talare, besökare och medarbetare försökte jag ha lite koll på twitterflödet. Och ibland hettade det till lite, när några undrade varför vi inte visar twitterflödet på stora skärmar inne i konferenssalarna.

Flashback till 2009 när vi hade exakt samma diskussion, och jag försökte svara på exakt samma vis. Att vi faktiskt tänkt över saken men bestämt oss för att det får räcka med att visa flödet i hallen utanför konferensrummen, och att skälen är flera. Jag ska försöka sammanfatta dem här.

Skitsnacket bakom ryggen

Den som talar inför publik är troligen rätt nervös inför sitt framträdande. Jag vet att jag blir det, nästan oavsett storlek eller typ av publik. Och det står självklart fritt för var och en att kommentera framträdandet i valfri kanal. Twitter är en, och jag deltar gärna i den konversationen. Men för mig är Twitter under konferenser främst en “back channel”, dvs en inofficiell kanal där de invigda för en diskussion vid sidan om den officiella. Det är ju öppet för vem som helst att delta, särskilt när en konferens (som Internetdagarna) har en officiell hashtagg.

Men det betyder inte att man automatiskt ska “tvinga in” alla konferensdeltagare i diskussionen. En majoritet av konferensdeltagarna på Internetdagarna är inte Twittrare, eller väljer åtminstone att inte delta i diskussionerna på Twitter under konferensen. Och flera av dem tycker till och med att det är störande att ha flödet uppe på skärm samtidigt som en talare pratar, vilket vi fick höra förra året efter konferensen då en del av talarna på eget initiativ la upp flödet på projektorn under sina seminarier.

Det blir ofta en väldigt hård och kritisk ton på Twitter under en talares framförande. Nästan oavsett en talares kvalitet kommer delar av presentationen att sågas – om det inte är innehållet i talet så är det talarens röst, kläder, ålder eller utseende som behandlas. Och det är naturligt, eftersom Twitter har tonen av ett fikarum, skitsnacket som man håller över en kopp kaffe i korridoren. Men att ha det samtalet offentligt, och dessutom i ett format där alla i salen kan se vad som sägs om en talare samtidigt som denne inte har en chans att hänga med i samtalet, känns bara orättvist och rent av lite elakt.

Nu finns det ju de som menar att ett publikt och publicerat twitterflöde har motsatt effekt. Och det kan säkert stämma. Men jag har ännu inte sett några bevis på det.

Så – nu väntar jag på att få se lite goda exempel på konferenser där man visar twitterflödet bakom talarens rygg och där det inte sägs något negativt om talaren under tiden. Har du något sånt att visa mig?

/M;