The Mobile Homes – Today Is Your Lucky Day

Först en anekdot. Min vän Anders jobbade en gång i tiden på Deluxe Music, en av Stockholms största musikaffärer när en av bröderna Brun kom in för att handla något. Det här var säkert när vi var runt 16-18 år, och The Mobile Homes var redan idoler för oss. Men det Anders minns av mötet i musikaffären är att han tyckte att bandmedlemmen var så gammal, ja rent av en gubbe! Jag räknar baklänges och inser att “gubben” i fråga måste ha varit runt 25 år gammal, och inser samtidigt att The Mobile Homes har hållit på med sin synthmusik i hela mitt medvetna liv.

Ja, samma dag som Depeche Mode släppte sitt senaste studioalbum, Sounds Of The Universe som jag är väldigt besviken på släppte svenska veteranerna The Mobile Homes sin nya skiva, Today Is Your Lucky Day, som sammanfaller med bandets 25-årsjubileum.

The Mobile Homes är ett av Sveriges minst kända “stora” band, mest på grund av att de ägnat nästan hela sin karriär åt att göra samma sak – riktigt bra synthpop som man måste vara lite insatt i för att gilla. Den senaste skivan är fruktansvärt imponerande, om inte annat än för att de låter som… sig själva, efter 25 år. De flesta band skulle ha upplösts, återförenats, bytt spår (TMH provade visserligen att göra en gitarrbaserad popskiva, men gav klokt nog snabbt upp det spåret) och gett upp vid det här laget, men syntharna från Sätra fortsätter oförtretet och gör det riktigt, riktigt bra.

Faktum är att jag tycker att den här skivan är så mycket bättre än Depeche Modes senaste skiva att Martin Gore och Dave Gahan borde sätta sig på ett plan till Sverige och genast böna och be om att få bli producerade av firma Erkendal, Brun och Liliefeldt, som tillsammans medSami Sirviö och Christian Falk gjort den ultimata synthplattan för år 2009.

Minimala skivbolaget Megahype var enda stället jag kunde få tag i skivan, som jag beställde över nätet och fick levererat i ett kuvert nån dag senare. ?r det något TMH skulle tjäna på att göra annorlunda är det kanske distributionen. På Pet Sounds i Stockholm (som åtminstone förr i världen var synthmeckat i stan) som väl får anses som en av de mest välsorterade skivhandlarna i landet visste man knappt att skivan fanns ute, och när man väl fått reda på att den fanns hade man ingen aning om hur man skulle kunna beställa den.

Nåväl, på This Is Your Lucky Day samsas rena bombastiska synthdängor som “I’m phoning a friend and he says that”, som med sin risiga engelska placerar The Mobile Homes precis där de hör hemma och det är som att de senaste femton åren aldrig passerat, med “I give you” som är en modernare, minimalistisk version av synthpop som låter riktigt, riktigt modern.

“All I need is everything” är den snyggaste låten på skivan. Välproducerat och vibrerande – flytande och bastant på samma gång låter det som att TMH har hittat ett sound som håller i 25 år till. Blandningen av feta analogsynthar och krispiga FM-ljud gör att det är renlärig synth, utan att det någonsin blir pastisch. En svår konst för de flesta i genren.

Kort sagt, det är hatten av för The Mobile Homes som visar att gammal ibland är äldst.

/M;

Depeche Mode – Sounds Of The Universe

Jag vore ju inte jag om jag inte postade en snabbrecension av den nya skivan som släpps denna vecka, men som för oss trogna premiumanvändare på Spotify redan funnits tillgänglig ett par dagar.

Tretton låtar gör en vansinnigt lång skiva som går i mycket långsammare tempo än föregående platta, Playing The Angel. Det är mer som skiljer denna skiva från föregångaren än tempo. Låtstrukturerna på SOTU är mycket mindre direkta, och soundet påminner mig väldigt mycket om Ultra, vilket inte är ett gott betyg. Nånting har helt klart hänt med bandets driv och geist som när PTA släpptes kändes som en nystart för kärnan i bandet, Gore-Gahan. Där PTA hade ett par riktiga kioskvältarhits som röjde väg i bästa Violator-stil är SOTU mycket stillsammare, närmast experimentell i struktur och ljudbild.

Förutom singeln Wrong har nya skivan endast ett par låtar som går i något som börjar likna danstempo. Desto fler (ryyys) ballader finns att återfinna, även om man här och där försökt dra upp tempot lite genom att använda oktavbas eller sequence-blipps. Efter ett par första genomlyssningar finns det ett par riktiga lågvattenmärken på Peace, som inte ens känns som en färdig låt eller produktion, samt Come Back, som är så lång och seg att jag lika gärna hade kunnat sätta på Sister Of Night (aj!).

Jag hoppas på att det här är ett album som ska växa efter fler lyssningar, men jag satt på tunnelbanan i morse och försökte komma ihåg en enda låt från skivan, förutom Wrong då, och kom inte ihåg en enda. Det är verkligen inte lovande, och jag gick till och med så långt att jag avbeställde deluxe-boxen av SOTU som jag förbeställde förra veckan. Jag kommer fortfarande att köpa skivan (om inte annat för att göra samlingen komplett) men det räcker nog med billighetsutgåvan, för detta blir ingen klassiker.

För att minnas storhetstider, lyssna gärna på min hastigt ihopplockade spellista på Spotify istället: Best of Depeche Mode.

/M;

XBMC och Apple TV är som gjorda för varandra

Jag har skaffat en Apple TV. Det är en produkt som i sitt originalutförande är nästan helt meningslös i Sverige eftersom de tjänster som Apple har till (hyra eller köpa film och teveserier) inte finns i vårt land utan bara i USA.

Men länge leve hackare, för till ATV finns något så märkligt som en nedladdningsbart hackarprogram som man lägger på en USB-sticka, stoppar in i sin ATV och bootar om, och plötsligt kan man installera XBMC eller Boxee på burken och då blir den genast mycket, mycket roligare och mer användbar.

Programmet heter ATV bootloader och är helt gratis att ladda ner och använda. Det är näst intill idiotsäkert och lätt att använda, och det tar bara fem minuter så har man XBMC installerat på en liten nästan ljudlös burk som blir en perfekt mediaextender förutsatt att man har all sin media utdelad på nätverket med t.ex. SMB, NFS eller uPnP.

Apple TV har inbyggt trådlöst nätverk (802.11n) och ethernet, så det är lätt att ansluta till hemmanätverket oavsett metod.

XBMC är, kort sagt, den bästa mediacentermjukvaran som finns tillgänglig, och den går att köra under Windows, Linux, OS X och nu även Apple TV.

Med XBMC följer en mängd intressanta funktioner som t.ex. möjligheten att ange en FTP-server som mediakälla. Plötsligt kan man bläddra på en FTP-server och titta på teve direkt strömmande, utan problem (förutsatt att det finns bandbredd nog förstås). Det finns även möjlighet att prenumerera på video-poddcaster, spela upp MP3 eller annan musik, se foton/bilder, etc, etc.

För oss blev detta en perfekt lösning för sovrummet. Förut har jag haft en lång videokabel genom hela lägenheten för att kunna titta på video från vår Mac Mini som står i vardagsrummet, men nu är det trådlös video som gäller. Smidigt!

/M;

Recension: Argon iNet 1 Radio

Argon iNet 1 Radio

Vi lyssnar på radio i köket hemma – till frukosten, när vi lagar mat och när vi sitter till bords. Eftersom radio är en svår konst vill man gärna ha tillgång till så många stationer som möjligt – och på Internet finns fler stationer än du någonsin hinner lyssna på. In träder så ett antal apparater som låter dig lyssna på internetradio lite enklare än att ladda en ström på din hemdator.

Jag har suktat efter denna apparat ett tag, och för nån vecka sen slog jag till och köpte en Argon iNet 1 Radio på Hi-Fi-klubben. Denna köksradio har ett chip från Reciva, vilket även många andra apparater har – se mer om detta i denna forumtråd på minhembio.com.

Den stora anledningen till att det blev just denna modell är att den har en vanlig FM-tuner utöver möjligheten att lyssna på nätradio. Det finns faktiskt några stationer på FM-bandet som inte finns på nätet, och framförallt är det bra att kunna lyssna på radio om vår internetförbindelse ligger nere, vilket den faktiskt gjorde hela helgen – tack för det Com Hem.

Denna pryl har tre huvudfunktioner:

  • FM-radio med digital tuner och RDS-stöd
  • Internet-radio med extrafunktioner och stöd för podcasts
  • Mediaspelare för SMB/CIFS-share eller uPnP

Först och främst det bästa med maskinen: När det funkar bra, är det riktigt trevligt att lyssna på nätradio i köket. Ljudkvaliteten på strömmarna varierar förstås, men det beror bara på vilken kvalitet/bitrate radiostationen i fråga sänder med. Det är relativt smidigt och enkelt att leta reda på nätradiostationer via den lilla tvåradsdisplayen och en ratt. Stationerna är sorterade dels efter genre och dels efter ursprungsnation. Det går alltså att lista alla countrystationer i USA eller alla R’n’B-stationer i Kanada utan problem.

Dessutom har man möjligheten att “parkoppla” sin radio med en webbsida som är framtagen för att lista och söka efter stationer på ett smidigare sätt. Där finns alla stationer (långt över 10 000) och när du hittat en du vill lyssna på kan du dels lyssna direkt på webbsidan, men framförallt lägga till den i “mina stationer” – en lista över dina favoritstationer som automatiskt även dyker upp i din radio.

På webbsidan kan du även lägga till egna strömmar med ljud som kanske inte finns listade i biblioteket, samt länkar till MP3-podcasts som du vill följa. Dessa dyker sen upp i din radio under “My podcasts”. Jag har lagt upp några av SR:s podcasts och det funkar utmärkt att lyssna på de senaste avsnitten av Spanarna i P1, till exempel.

Utöver FM-radion och nätradiofunktionerna finns möjligheten att spela MP3:or från ditt lokala nätverk. Vi som har hela vår CD-samling konverterad till MP3 på en server hemma har naturligtvis stor nytta av denna funktion. När den funkar.

Först testade jag att bara peka radion mot den SMB-share jag har med alla våra MP3:or på. Radion börjar genast att scanna efter filer, men kanske har vi för många, för efter någon minut “kraschar” mjukvaran och radion startar om. Detta hände gång på gång och jag fick aldrig möjlighet att lyssna på mina MP3-filer.

Nästa möjlighet är så uPnP – ett standardiserat protokoll för kommunikation mellan mediaservrar och -klienter. Om man kör Windows är det lätt att sätta upp en uPnP-server – Windows Media Player har en inbyggd. Men eftersom jag har mina MP3-filer liggande på en Linuxserver (en Linksys NSLU2) blev det till att sätta upp en egen server där. Valet föll på uShare, och 30 sekunder senare kunde jag spela mina MP3:or från radion över nätverket.

Några problem med denna funktion: Det verkar inte som att radion gillar svenska tecken nämnvärt. Ibland finns inte låtar med “???” i filnamnet med alls i listan, ibland startar radion om när man försöker scrolla fram till en artist med svenska tecken i namnet. Dock – när den väl spelar upp låten funkar det bra.

Så till några rent negativa synpunkter med maskinen:

Varje gång en radiostation börjar spelas, eller en podcast dras igång, eller en MP3 från nätverket startar så tonar radion upp volymen under någon sekund. Helt OK när man drar igång en radiostation, kanske mitt i en låt, men väldigt irriterande när man lyssnar på en skiva från nätverket. VARJE låt tonas in, och det låter rent av dåligt när man lyssnar på en skiva som har låtar som går i varandra och är tänkta att spelas upp utan avbrott. Avbrottet mellan låtarna är 3-4 sekunder, plus upptoningen av volym. Märkligt att det inte går att stänga av denna funktion!

Radion har bara en högtalare, och denna är alldeles för basintensiv. Det finns inga inställningar för diskant eller bas, eller något EQ att leka med. Synd, konstigt och trist, för i vårat kök ekar basen alldeles för mycket och framförallt på poddradio med tal blir det svårt att höra vad som sägs. Det finns utgång för extern högtalare, så det blir till att koppla in en annan högtalare för bättre ljud, men det känns onödigt.

Sammanfattningsvis är jag medelnöjd med radion. Som FM-radio funkar den jättebra, som nätradio funkar den helt OK, och som mediaspelare funkar den sådär.

/M;

Minirecension: Digiality Remote Extender

digiality.jpg

Efter att ha stuvat om lite i tevebänken och skaffat lite ny hårdvara fick jag problem med att styra mina enheter från sovrummet, eftersom alla fjärrkontroller använder IR och därför inte fungerar runt hörn eller genom väggar.

Därför fick jag bege mig till Kjell & Co och köpa denna märkliga pryl.

Det är en mottagarenhet, med IR-sändare och sen en liten, liten sändare som gömmer sig inne i ett AAA-batteri (adapter för AA medföljer). Den lilla sändaren har ett laddbart batteri (laddas i mottagaren!) och ersätter helt enkelt ett av de batterier man har i sin vanliga IR-fjärrkontroll. Det som händer är att den lilla sändaren på något magiskt vis läser av RF-frekvensen när man trycker på en knapp på sin fjärr, skickar den som radiovågor, RF, genom väggar, luft, tak och annat – fram till mottagaren. Mottagaren översätter sen signalen tillbaka till IR, och med det medföljande lilla ögat med lång sladd på är det lätt att styra vilken/vilka apparater som helst.

Jag satte sändaren i min multifjärrkontroll och plötsligt är ALLA mina enheter i tevebänken möjliga att styra från sovrummet, om jag nu skulle vilja.

Det hela funkar långt över förväntan bra, och det enda märkliga med apparaten är att det verkar bli nån slags konflikt om man står framför den apparat man försöker styra och trycker på fjärrkontrollen. Det verkar som att om apparaten kan ta emot signalen både direkt från fjärrkontrollen, som IR, och sen får signalen en gång till, denna gång från Digiality-mottagaren, så händer – inget.

Lösningen är att antingen tejpa för IR-sändaren på fjärrkontrollen, eller helt enkelt hålla handen för, så att apparaten i fråga inte kan “se” fjärrkontrollen, utan bara får signalen en gång – från mottagarenheten.

Sammantaget är jag mer än nöjd med funktionen och det enda man kunde önska sig vore kanske att paketet skulle vara något billigare.

/M;

DN.se:s iPhone-version bra, men inte perfekt

DN berättar stolt om sin nya iPhone-anpassade version av mobilsajten på mobil.dn.se idag. Själv upptäckte jag den för nån dag sen, när jag som vanligt surfade in på mobil.dn.se från min iPhone – den befintliga versionen av iPhone, som inte har 3G-hastigheter.

Den nya iPhone-versionen är snygg, mycket snygg. Den använder sig av standardiserade ikoner, knappar och annat som gör att det verkligen känns som en fullfjädrad iPhone-webbapp. Men tyvärr är den så seg, så seg att den i princip är oanvändbar på min iPhone när jag inte har tillgång till wifi.

Jag förstår att DN anpassat sin iPhone-sajt till iPhone 3G som är den första versionen av telefonen som släpps officiellt i Sverige om några dagar, men med tanke på hur många det är som “grå-importerat” en iPhone från USA och använder dem här i Sverige tycker jag att DN borde ha haft detta i åtanke innan de bestämde sig för att skicka vidare alla iPhone-browsers helt osorterat när man surfar in på mobil.dn.se.

DN:s mobilsajt brukade vara den allra bästa för mig, men nu är den oanvändbar. DN borde låta mig som iPhoneanvändare välja om jag vill fortsätta använda den nya, iPhone-anpassade versionen eller om jag vill komma till “vanliga” mobilsajten när jag surfar in.

Snälla DN, gör så jag kan komma tillbaka till den gamla mobilsajten!

/M;

Minirecension: iPhone sämre än förväntat

Så har jag då äntligen fått en iPhone. Direktimporterad från USA, snabbt upplåst, jailbreakad och aktiverad med hjälp av ett litet program till OS X. Hur enkelt som helst. Förpackningen var precis så het som bara Apple kan göra den, och telefonen är snygg, menyerna är snabba och smidiga och skärmen är riktigt skarp och trevlig.

Redan tidigare visste jag ju att iPhonen saknar många viktiga funktioner, såsom MMS och 3G-stöd, men det visade sig snabbt att det är flera viktiga funktioner som fattas, och även denna gång är det obegripligt varför Apple valt att göra en telefon som skiljer sig från vad som måste kallas branschstandard.

1. Det går inte att synka telefonen trådlöst med OS X med hjälp av iSync. Det går inte att synka telefonen alls med iSync. Synkningen sker via iTunes istället. Varför? Apple – ni har ju ett program som är gjort för att synka telefoner! iPhone har ju Bluetooth! Varför i hela friden måste jag då ansluta min iPhone med en SLADD för att synka? Det känns fruktansvärt omodernt.

2. Det går inte att ansluta till iPhone med Bluetooth för att skicka/ta emot bilder, ljud eller andra filer. ?terigen – OS X har överlägsna funktioner för Bluetooth när det gäller att ansluta till t.ex. SonyEricsson-mobiler – varför har Apple valt att inte använda dessa till sin egen telefon? Dessutom funkar inte BluePhone Elite som jag använde till alla gamla telefoner jag haft för att läsa/skicka SMS från datorn. Bu!

3. Tangentbordsfunktionen med touchscreen funkar inte så bra. Nu har jag visserligen bara haft min telefon i ett par dagar, men det är väldigt, väldigt svårt att skriva nåt på telefonen, och glöm att göra det med en hand. Det är tvåhandsfattning som gäller, och dessutom är det näst intill omöjligt att skriva t.ex. SMS eller e-mail medan man går, vilket jag snabbt upptäckte är väldigt opraktiskt.

4. Ljudkvaliteten under telefonsamtal är under all kritik! Nu vet jag inte om jag fått ett måndagsexemplar, men jag har ofta rent av svårt att höra vad motparten säger när jag pratar i telefonen, så muffligt och dåligt är ljudet. De jag pratar med klagar dessutom också på att jag låter som att jag pratar i en plåtburk. Vad har hänt här?

Trots alla klagomål ovan är jag rätt nöjd med att ha en iPhone. Det är V?LDIGT smidigt att kunna läsa e-posten på riktigt och att kunna surfa med Safari (även om det går sjukt långsamt med GPRS) var man än är. Google Maps är jättesmidigt och praktiskt. Det finns många små program att ladda ner till en jailbreakad lur som t.ex. ger fungerande MMS-stöd.

/M;

Saitek A250 – en minirecension

Saitek A250

Jag vill ha min musik från datorn i vardagsrummet inne i köket. Det är ett avstånd på c:a 10 meter och två gipsväggar står emellan. Jag vill inte dra sladdar, jag vill ha musiken överförd trådlöst. Ska detta vara så svårt?

Ja tydligen.

Först provade jag en högtalare från Kjell & Company. Förutom att ljudkvaliteten inte var särskilt god blev det avbrott i musiken hela tiden. Särskilt när jag ställde mig i vägen mellan sändaren och högtalaren. Den fick åka tillbaka till Kjell.

Sedan köpte jag ett par högtalare från Teknikmagasinet. iZound hette de, och de finns av nån anledning inte på deras webbsida, utan bara i katalogen. Dessa lät också rätt risigt och hade samma problem som de från Kjell med att kunna spela musik utan avbrott. ?ven dessa fick åka tillbaka.

Till sist provade jag så en riktigt hiskeligt ful högtalare från Saitek. A250 heter modellen, och trots att de är så fula att mina ögon tåras varje gång jag går in i köket så funkar de faktiskt riktigt bra! Det är inget kraftigt ljud från dem, men ljudet är rent och klart och med relativt fyllig bas. Den lilla fina sändaren är USB endast, och trots att det står på kartongen och på sajten att den bara funkar med Windows funkade den utan problem även i OS X! Inga drivrutiner, OS X känner direkt igen den som ett externt ljudkort och det är bara att börja spela vad man vill till den.

Inga avbrott i musiken, digital (Bluetooth) överföring från sändaren till mottagaren och jag har äntligen hittat en lösning som funkar, även om den är så ful att jag är sugen på att ställa den i en papplåda för att gömma den. Fast då blir väl ljudet sämre.

Jag köpte den otroligt billigt på BRL, men den finns att beställa lite överallt, och jag rekommenderar den varmt. Fast nämnde jag att den är så ful att designkunniga över hela världen gråter för att den finns?

/M;

En helg i Vetlanda, Turbo 3G visar framfötterna

Anders och jag har länge försökt hitta en helg då vi kunde åka till landet och ägna oss åt att skriva låtar på heltid. Eftersom Anders och hans bror har ärvt ett torp i Vetlandatrakten passade det ju utmärkt att åka dit och sitta instängda en helg för att försöka göra slag i saken och skapa musik.

Förutom att vädret blev riktigt kallt och regnigt hade vi en väldigt bra helg. Kanske inte den mest produktiva helgen man kunde tänka sig, men otroligt kul. Och ett par låtar hamnade i datorn också, trots allt.

På lördagkvällen, efter att vi suttit halva dagen och jobbat med en och samma låt och mer eller mindre kört fast bestämde jag att vi skulle prova att spela lite BF2 med hjälp av det trådlösa bredbandet jag hade med mig. Det är ett helt vanligt turbo-3G-abonnemang från Tre som funkar väldigt bra i Stockholm, med bra fart, upp till 3,6 Mb/ s. Det visade sig att det funkar väldigt bra även i Vetlanda, eftersom kommunen lyckats övertala Tre att bygga ut nätet där till turbo-3G!

Och genom nätverksdelning lyckades vi använda det lilla modemet till att spela online, två personer på samma modem! Jag blev riktigt förvånad själv att det funkade så bra. Vi blev utkastade nån gång (troligen p.g.a. hög ping) men totalt sett funkade det riktigt bra och det kan inte bli annat än fem stjärnor i betyg till Tre och deras trådlösa bredband!

Låtarna då? Vi måste jobba lite mer med dem, men förr eller senare dyker de upp på en sajt nära dig…

/M;

DSC00229.jpg
DSC00240.jpg
DSC00241.jpg

Joytech AV Control Center 2 – en recension

controlcenter21.jpg
Eftersom min teve bara har två scartingångar är jag drabbad av samma problem som så många andra. Jag har fyra enheter som alla vill ansluta via SCART och tvingas titt som tätt krypa in bakom min tevebänk för att byta scartkontakt i mörkret. Nästan omöjligt och lika irriterande varje gång.

För mer än ett år sedan såg jag den första versionen av denna produkt, Joytech AV Control Center på en tv-spelsbutik för 500:- men köpte den inte. Jag har ångrat det ända sedan dess, så jag blev väldigt glad när jag upptäckte att Kjell & company sålde den uppdaterade version 2 av samma produkt. Nu har jag använt den i några veckor och känner mig redo att skriva en kort recension.

Enheten i sig är en så kallad “AV switcher”, dvs en låda som tar in flera ljud/bildkällor och växlar mellan dem för att sedan skicka signalen till din teve. JAVCC2 tar upp till sex källor, varav fem kan vara scart/s-vhskontakter och låter dig växla mellan dem antingen via ett tryck på den medföljande fjärrkontrollen eller genom att trycka på knappar på fronten.

Det bästa först: Det funkar. Kvaliteten är fullgod, det går snabbt att växla mellan källorna, det är idiotlätt att koppla in prylen och den utför precis det den lovar. Jag har kopplat in min digitalbox, mitt mediacenter och min PS2 till den. Genom knapptryckningar på fronten kan man till och med namnge “kanalerna” på switchern så den lilla LCD-displayen visar “MEDIA” när den är inställd på kanal 2, om jag nu använder input 2 till mitt media center. Gulligt.

Sen det dåliga: Den har hängt sig några gånger. När den hängt sig kan jag inte längre byta källa. Bild och ljud fortsätter att visas från den källa jag valde sist, men varken fjärrkontrollen eller knapparna på fronten väcker switchern ur sin dvala. Det enda som funkar är att dra ur strömsladden och starta om boxen igen.

Detta har hänt 2-3 gånger, och det är möjligt att det hänt för att jag fipplat med scartkontakterna på baksidan medan den var igång – jag är osäker.

Dessutom har jag något litet problem med “ghosting”, dvs att skuggor av andra bildsignaler visas på skärmen när jag tittar via switchern, men detta problem är jag till 99% säker beror på nåt annat i mitt system, troligen min märkliga koppling via videobandspelaren som jag gör för att få in tevesignalen till sovrummet, för jag har inte hittat nån annan med samma problem när jag googlat.

Kort sagt – produkten är av hög kvalitet, funkar som utlovat, gör det den ska och framförallt gör den livet enklare för den med många prylar som ska kopplas till teven. Mina problem med den är troligen av övergående art och jag ser fram emot att använda denna switcher till ännu fler prylar inom kort.

/M;