Glädjen i att sitta bakom ratten igen

När man inte behöver eller ens kan köra bil hemma i Sverige blir det nästan som att gå på Grönan att köra lite Lincoln i Texas. Långa, raka, trefiliga vägar, stereon på högsta volym och den 30- gradiga vinden vinande i håret och det blir inte mer Amerika än så.

Jag saknar ofta möjligheten att köra bil när jag är hemma, men det är antagligen inte lika roligt att köra bil när bensinen kostar 12:- litern och det är snö och is på vägarna.

Den här veckan har vi kört fram och tillbaka till Bridge City för att hälsa på Heathers farmor och resten av släkten där nere. Förutom att lassa in mängder av farmors underbara sydstatsmat har vi mest slappat och försökt komma ikapp vår jetlag. Jag trodde nästan att jag lyckats bli av med tidskillnaden i kroppen, men det blir allt mer klart att jag har en stund kvar, även denna gång. Igår somnade vi vid 21 för att sen vakna vid 6 på morgonen. Det är väl helt OK tider, men jag vaknar fortfarande alldeles för många gånger på natten för att vara helt nöjd.

Varmt idag förresten. Det är fortfarande ovanligt kallt för årstiden här (25-30 grader bara…) och jag är tacksam för det. Och just ja, 25 myggbett hittills. Tydligen nån slags myggrekord i Bridge City i år, efter orkanen förra året.

/M;

Download video

Första dagarna är alltid värst

Vi har anlänt Texas och resan i sig gick över förväntan bra. Men det här med jetlag är alltid lika jobbigt för mig. Jag läste nån gång att människor kan justera sin tidsrytm en timme per dygn, vilket skulle innebära att jag skulle vara av med min 7-timmarslag efter en vecka, men varje gång jag kommer hit tar det mig två veckor innan jag är helt återställd.

I morse väcktes jag av min vackra fru redan klockan 04.30 då hon ville se på Star Trek på datorn i sängen istället för att sova. Visst, jag kan se på teve istället för att sova, men till skillnad från Heather kan jag inte sova på dan, så nu är jag trött som ett hus klockan 15.45 på eftermiddagen och jag vet att jag måste hålla mig vaken till 23 ikväll eftersom vi ska på fest.

Det sämsta med att vara jetlaggad är dock inte att man vaknar tidigt, det sämsta är att man går runt som en halvzombie hela dagarna vilket är trist när man ska försöka träffa alla släktingar och vänner man inte sett på över ett år. De måste tycka att man är världens tråkigaste person som går runt med ett plågat uttryck i ansiktet eller sitter tyst i ett hörn, för att man håller på att somna.

Hursomhelst, på matsedeln hittills enbart nyttiga saker såsom pizza, fajitas, chips och glass. Egentligen borde jag posta en viktlogg här också, men det skulle bli för sorgligt.

Från Baytown, Texas,

/M;

På väg till Texas

På torsdag bär det av. ?rets resa till Texas varar i sex veckor, fram till midsommar, och vi ser fram emot att äta och dricka gott, njuta av varmt väder och att träffa alla i släkten igen. Leo har blivit ett helt år äldre sedan han var där senast.

Jag ska försöka posta lite bilder under resans gång både här i bloggen och i min fotodagbok.

/M;

Jag hatar att flytta

Det är kluvet med flytt. ? ena sidan är det väldigt spännande med nya miljöer, skönt att städa upp i gammalt skräp och på något sätt börja om på nytt. ? andra sidan är det vidrigt tråkigt att packa, jobbigt att släpa och stökigt i veckor efteråt.

Igår flyttade AGoodID till Gävlegatan i Vasastan och hela dagen gick åt att se till att alla installationer och själva flytten avlöpte någorlunda smidigt. Det tar säkert ett bra tag innan vi kommit i nån slags ordning, särskilt som vi inte har några hyllor eller andra möbler att packa upp till…

Jag lovar att försöka komma ihåg att posta en ny bild när det ser lite bättre ut. Det nya kontoret är nämligen underbart egentligen.

/M;

inflyttning_gavlegatan.jpg