Texas 2012

Under årets Texasresa skrev jag löpande på Facebook, men jag sammanställer dessa poster här för att ha dem samlade i ett sammanhang utanför FB.

Dag tre i TX. Vi åkte till Baytown Raceway park för att se dirt racing med sprint cars.

Hoppade över de friterade kalkonklubborna och corndogsen för att istället njuta av atmosfären när fyratusen vita amerikaner samlas för att be, svära in sina barn i armén, dricka bärs och skrika “whoop” eller “yeah” medan de ser små bilar åka runt, runt, runt i en jordgrop.

Dag fem i TX. På väg till Bridge City åt vi frukost på en Waffle House i utkanten av Baytown (närmare bestämt hw 146 & I-10).

Waffle House är en institution i sydstaterna. En liten koiskliknande byggnad som agerar som en slags tidsmaskin där insidan ständigt är den 23 februari 1971. Små tanter i hårnät steker våfflor och bacon efter order som skriks ut av andra små tanter (utan hårnät) som serverar, ständigt med en plåtkanna blaskigt kaffe i handen.

Stället frekventeras mest av äldre texaner i cowboyhatt och eftersom det alltid är 1971 inne på Waffle House är det en fristad från nutidens liberaler, progressiva och andra läskiga människor. Det är regel att servitrisen kallar dig “honey” eller “sugar”, som i “You want some more coffee, sug?”.

Waffle House hade länge en egen skiva i den jukebox som alltid måste finnas i restaurangen och den skivan hade låtar som bara handlade om Waffle House. Nu är skivan borta, men tack vare Internet får vi lyssna på “Special lady at the waffle house” ändå: http://www.youtube.com/watch?v=fCfNB_qfl9Y

Våfflorna är goda, men hygienen på restaurangen lämnar en hel del övrigt att önska.

Dag sex i TX. Det har blivit dags att ge sig i kast med det mest amerikanska av allt amerikanskt – hamburgaren.

Hamburgare är ett riktigt sorgligt kapitel hemma i Stockholm. Nu har jag inte hunnit besöka “Flippin’ Burgers” än som är nyöppnat och ska vara svaret på våra hamburgarböner, men generellt kan man säga att den bästa burgaren i Stockholm är ungefär hälften så god som den sämsta burgaren i Texas.

Vanligen brukar vi åka till Seabrook och äta på Tookie’s, som nästan rutinmässigt vinner eller åtminstone tar en tätposition i omröstningar om Houstons bästa burgare. Men på sistone har jag varit nyfiken på “Someburger” som ligger här mitt i Baytown, om inte annat för namnet. “Someburger” är kanske inte det bästa namnet på en restaurang om man vill påstå att man har riktigt goda hamburgare, men en skylt i fönstret skvallrar om att man har blivit vald till Baytowns bästa burgare 2012, så det finns ju hopp!

Det första man måste veta när man kommer in på en hamburgersylta som denna är vad man ska ha för något. Det är inte helt lätt om man aldrig har varit där förut, men att stå framför disken och vela medan man försöker studera menyn som bara finns på en tavla bakom den otålige servitrisen är inte att rekommendera. Därför blev det bara en “double cheese bacon burger” denna gång, men jag blev inte besviken.

Köttet var, som vanligt i Texas, helt perfekt grillat. Krispigt, på gränsen till bränt på utsidan men riktigt saftigt och mjukt på insidan. 100% nötkött, inga kryddningar eller andra konstigheter. På detta bara sallad, tomat, majonnäs, saltgurka, bacon och massor av amerikansk ost. Inga hamburgerdressingar, bananskivor, mögelostar eller andra svenska påhitt.

Vad äter man till hamburgaren då? Lökringar förstås. Omöjliga att hitta med någon som helst kvalitet i Sverige, finns överallt här. Varför? Säkert för att en gul lök i mataffären här ser ut som en liten honungsmelon i storleken. Här kallar de dem “Texas sweet onions” och de är verkligen söta i smaken förutom själva gigantismen. Hursomhelst ger det supergoda lökringar.

Nyttigt? Nej. Gott? Absolut.

Dag 8 i TX. Så var det äntligen dags att besöka Hugo’s, kanske världens bästa restaurang. Eller åtminstone den bästa i Houston, TX.

Här är maträtten. Det vi ser är “Carne Brava”, eller “wood grilled skirt steak smothered in rajas, served with guacamole, refritos, arroz a la Mexicana and warm tortillas”.

Förra året, när jag beställde rätten för första gången, satt jag och grät av lycka medan jag åt de extremt möra köttbitarna och den starka och goda såsen. Och jag pratar verkliga tårar som rann nerför kinderna. Jo, det finns mat som är så god. Medan jag försökte samla mig satt jag och funderade på varför jag grät – om det var för att jag visste att jag aldrig skulle kunna få så god mat i Sverige eller om det bara var så gott att hjärnan inte visste hur den skulle reagera?

Nå, i år blev det inga lyckotårar även om jag kände viss fukt i ögonvrån när första biten kom in i munnen, men det var minst lika gott även denna gång.

Idag åker Heather och jag till Galveston för vår “minisemester” utan ungarna. I Galveston brukar det vara lite svårare att hitta riktigt bra mat men jag ska göra ett nytt försök i år igen.

Dag 10 i TX. Heather och jag tog vår årliga dag i Galveston, Texas utan barn och åt gott och njöt av miljön.

Vi gifte oss i Galveston och har sedan dess en särskild anknytning till ön och staden. Galveston har en märklig historia. Under 1800-talet växte staden fram som Söderns största hamn och Texas största stad. Den låg väldigt strategiskt på en ö allra längst ut mot Mexikanska Golfen och blev en metropol och symbol för de moderna sydstaterna. Här fanns några av de första restaurangerna i Texas som blev “desegregerade”, dvs tillät svarta och vita att äta tillsammans och här fanns pengarna, arkitekturen, konsten, svartabörs-handeln, kasinon och mycket annat som hör storstaden till.

Men den 8 september år 1900 slog en orkan till. Den värsta naturkatastrofen som hittills inträffat i USA dödade runt 10 000 människor under en natt då hela staden ställdes under vatten och stora delar av bebyggelsen bara sveptes med ut till havs.

Det var efter 1900 som Houston, som ligger lägre inåt land och därmed på säkrare mark, började växa på bekostnad av Galveston, och Galveston återhämtade sig aldrig riktigt efteråt. Man byggde en hög “mur” mot vattenmassorna, men Galveston har även efteråt drabbats svårt att ett flertal orkaner, nu senast “Ike” år 2008 då stora mängder av staden åter lades under vatten.

Idag är Galveston en ganska sömnig turistort, med några fina restauranger och affärer där man kan köpa vykort och snäckskal, men massor av fattiga människor och trasiga hus uppblandat med turisterna. En häftig plats och helt klart sevärd om du någonsin befinner dig i Houston. Galveston ligger bara en halvtimmes bilfärd söderut.

På YouTube finns en kort dokumentärfilm om katastrofen 1900: http://www.youtube.com/watch?v=ZX88xLJVfpI

Dag 13 i TX. Fjärde Juli. USA:s nationaldag. I Texas som vanligt en stekhet dag då allting går i rött, blått och vitt.

I Baytown firas nationaldagen i den största parken i stan där flera artister spelar (nästan alltid bara modern country) och det går att köpa friterad frityrsmet med florsocker på, friterade Oreos med florsocker på och friterade varmkorvar utan florsocker på.

På sistone har staden tagit sitt förnuft till fånga och börjat sätta igång de officiella festligheterna först klockan 17, när solen står lite lägre och temperaturen är nere på barmhärtiga 36 grader i skuggan istället för som tidigare mitt på dagen då djur svimmar, äldre och barn får solsting och alla bränner näsan och axlarna.

Först av allt kommer paraden. Man spärrar av en hel gata, och med poliseskort kommer så stadens stoltheter. En marinkårssoldat som nyligen fått nån slags medalj. Två småflickor som är “Miss South Texas” nånting. En danstrupp från en dansskola i stan. Ett eller två militärfordon. Och så NRA.

National Rifle Association, eller som i detta fall “friends of NRA” har en självklar plats i paraden, under ett fjärdejuli-firande där vi ser många små barn leka med maskingevär av plast medan deras pappor och mammor stolt tittar på. Det är för oss svenskar svårt att förstå riktigt hur närvarande vapnen alltid är här, men på fjärde juli firar man inte bara USA:s födelsedag, utan alla sina friheter, inklusive friheten att bära vapen.

När mörkret till slut faller börjar man spela patriotisk musik och sätter igång med ett hejdundrande fyrverkeri som lyser upp hela staden. Det är mäktigt, vackert och väldigt, väldigt typiskt. Pang, bom, smäll. Heja USA!

Dag 20 i TX. Det här med ätandet har till slut börjat ge vidriga effekter. Har ni sett “Supersize me?” Då vet ni hur jag känner mig. 30 dagar där jag ständigt, vid varje måltid stoppar i mig ungefär dubbelt så mycket som jag borde, kan och orkar. Men det är för gott för att låta bli. Jag har gått från hål fyra på skärpet till hål tre och nu snart på väg till hål två.

På bilden ser vi det jag åt till efterrätt på Torchy’s Tacos i Houston häromdagen. Bollar av “chocolate-chip cookie dough” friterade i kaksmulor och olja, med inlagda körsbär. Alla andra åt två. Jag åt tre.

Igår åt vi lunch på “Tamale Ranch” med en kompis. Jag åt “Cochinita Pibil”, vilket bestod av nåt halvkilo fläskkött badande i en av de absolut godaste såser jag nånsin smakat. Efteråt tog vår kompis in en “Crepas de Cajeta” vilket bestod av fyra pannkakor med kolasås och glass. Jag åt en av dem. Sen åkte vi och åt glass på Baskin & Robbins. På kvällen, efter middagen, åt jag sen glass igen. Tre efterrätter på en dag! Och kanske nåt kilo kött totalt.

På kvällen låg jag och ojade mig, både av ångest över matmängden, och det faktum att magen stod i fyra hörn. Men det G?R inte att låta bli att äta lika mycket nästa dag, när nya delikatesser väntar. Det är en oändlig tur att jag inte bor här, för jag skulle väga 200 kilo inom ett par år eftersom jag helt saknar matdisciplin i detta land.

Det är ju lättare att tillämpa portionskontroll hemma i Sverige, där maten oftast är ganska trist än här där i princip varje måltid är en smaklöksfest av helt andra proportioner.

Dag 25 i TX. Jag vet att det har regnat och åskat en hel del hemma i Sthlm. Men intet är som åskvädren här i Texas. Det smäller av en helt annan typ, djupare, hårdare och högre. Och när det regnar så är det med så stora droppar att bara ett tre meters språng mellan ytterdörren och bildörren gör dig dyblöt.

Nu har det regnat och åskat varje dag i över en vecka här, men väderrapporten lovar bättre väder denna vecka. “Bättre väder” betyder förstås sämre väder, eftersom det med solen kommer högre temperaturer. Jag har gillat regnet eftersom det varit runt 25-30 grader varmt och rätt behagligt, om än 100% luftfuktighet. Nu i solen blir det genast 35-40 igen och man får snabbt pusta mellan de luftkonditionerade rummen hemma, i bilen, i affären, på restaurangen. Om man av något skäl måste vistas utomhus mer än 30 sekunder är man genast genomblöt av svett och måste duscha efteråt.

På fredag bär det av hemåt igen. Ser fram emot svalare temperaturer, min egen säng, min egen dusch och flipperspelen i vardagsrummet.

Att rädda en 21 år gammal inspelning – datormagi med ljud

Min vän Anders och jag hade en gång i tiden ett synthband ihop med våra kompisar Olle och Jonas. Det här var i slutet av 80-talet och vi var fyra killar som gjorde musik på väldigt enkel utrustning (vi hade en Roland D-20 och en Yamaha V50) och en kassettportastudio. 1989 gjorde vi en kassettdemo som hette “In Fact” och den blev månadens demo i “Bandspaghetti” i tidningen MusikerMagasinet samma år.

Nu har Anders och jag ett helt annat band ihop, men för något år sen bestämde vi oss för att rädda våra gamla kassettportainspelningar innan kassetterna blivit helt avmagnetiserade eller försvunna. Ett stort digitaliseringsprojekt inleddes och vi samplade de gamla banden i ett ADAT-system och gjorde senare ett relativt seriöst försök att med hjälp av EQ och några filter försöka fräscha upp ljudet så gott det gick. Det brusade en hel del, men vi tänkte att det hörde till och att det inte gjorde så mycket.

Komplett Art Fact finns sedan dess att lyssna på och att ladda ner från last.fm. Det är, föga förvånande, inte särskilt många som är intresserade av att lyssna på våra 20 år gamla gamla kassettdemos på last.fm, men för någon månad sen fick jag ett mail från en kille som råkat lyssna på Art Fact och fastnat för en av våra låtar, “Rain In The South” och därför frågade om det var okej att rekommendera låten till en av hans vänner  som gör samlingsskivor på vinyl med gammal musik. Visst, sa jag, och tänkte inte så mycket mer på det.

För ett par veckor sen fick jag så ett mail till – nu från dennes vän som faktiskt också gillade låten och ville ha med den på nästa skiva! Det var bara ett problem – den version av Rain In The South som ligger uppe på last.fm är ju rätt brusig och har allmänt dåligt ljud, eftersom den faktiskt kommer från en kassett som legat i en låda i över 20 år. Kunde vi möjligen skicka en fullkvalitets WAV till skivproduktionen?

Okej, handsken var kastad och jag frågade Anders om han möjligen hade kvar den flerkanaliga dumpen av låten och om det fanns möjlighet att göra en något bättre version med med brusreduktion. Igår kväll träffades vi för att sitta i vår musiklokal och göra ett nytt försök att “rädda” Rain In The South och anledningen till att jag skriver den här bloggposten idag är att resultatet åtminstone för mig framstår som ren magi.

Med hjälp av Logic och en brusreduceringsplugg kunde vi skapa en helt ny master från våra extremt brusiga och burkiga originalsamplingar av kassettspåren. Det krävdes lite pill, men förvånansvärt lite, och i mina öron är resultatet så bra att det nästan låter nyinspelat. Ja, bortsett från den taffliga produktionen och den tonåriga sångrösten då.

Jag ger er nu chansen att höra låten, i en klassisk “före och efter”-situation. Den första spelaren innehåller den första remastern av Rain In The South som vi gjorde för ett par år sen. Den andra spelaren innehåller gårdagens remaster. Lyssna och förbluffas över vad som går att göra med digital ljudteknik idag. Och det på hobbynivå, med utrustning som inte ens kostar särskilt mycket! Jag törs inte drömma om hur mycket som går att göra om man är proffs på detta, eller om fem-tio år…

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.


Rain In The South – original

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.


Rain In The South – 2010 remaster

/M;

Nytt år, nya projekt

?ret är 2010 och jag har precis officellt påbörjat min anställning som webbansvarig på .SE. Det kommer inte direkt att bli tid över att fundera så mycket innan det börjar hagla projekt som ska genomföras.

Ett av de större projekten kommer att bli konstruktionen av en helt ny webbplats för iis.se som ska bli klar innan sommaren. iis.se är en webbplats som till största delen är en funktionswebbplats. En klar majoritet av våra besökare på sajten kommer dit för att göra slagningar efter lediga .se-domäner eller för att se vem som är innehavare av en viss .se-domän. Därför är det självklart att vi ska göra det så enkelt som möjligt att använda de funktionerna på den nya sajten, även om vi kommer att fortsätta vara tvungna att använda oss av en CAPTCHA ?? mer om det vid ett annat tillfälle.

En annan utmaning blir att förtydliga och förenkla informationen när det gäller domäninnehavarnas tillgång till kundtjänst. Efter övergången till registry-registrar-modell har .SE inte längre någon kundtjänst för alla de domäninnehavare som har sin domän hos en annan registrar än .SE Direkt. Det här är inte direkt solklart och i många fall även direkt förvirrande, så vi måste försöka hitta en mer pedagogisk lösning på hur vi förklarar vem man som innehavare ska vända sig till med kundtjänstfrågor. Ett första embryo till det ser vi på dagens iis.se där tjänsten “Vilken registrar tillhör jag” har tillkommit. Funktionsmässigt är vi nog framme där, men innehålls- och framförallt instruktionsmässigt har vi mycket kvar att göra.

Vi har även ett stort arbete framför oss när det gäller att tillgängliggöra alla våra guider på webben. Det känns sorgligt att alla dessa riktigt bra publikationer endast finns tillgängliga som nedladdningsbara PDF:er och här kommer vi att lägga en del krut på att göra en riktigt bra sajt av guideinnehållet.

Självklart kommer även nästa version av iis.se kommer att bygga på WordPress. Mer om mina tankar kring WordPress och vart webben är på väg kommer senare. Men en sak kan jag säga redan nu: Hade jag inte tagit anställning på .SE hade jag garanterat satsat på att bygga upp en renodlad WordPressbyrå.

/M;

En helg i Vetlanda, Turbo 3G visar framfötterna

Anders och jag har länge försökt hitta en helg då vi kunde åka till landet och ägna oss åt att skriva låtar på heltid. Eftersom Anders och hans bror har ärvt ett torp i Vetlandatrakten passade det ju utmärkt att åka dit och sitta instängda en helg för att försöka göra slag i saken och skapa musik.

Förutom att vädret blev riktigt kallt och regnigt hade vi en väldigt bra helg. Kanske inte den mest produktiva helgen man kunde tänka sig, men otroligt kul. Och ett par låtar hamnade i datorn också, trots allt.

På lördagkvällen, efter att vi suttit halva dagen och jobbat med en och samma låt och mer eller mindre kört fast bestämde jag att vi skulle prova att spela lite BF2 med hjälp av det trådlösa bredbandet jag hade med mig. Det är ett helt vanligt turbo-3G-abonnemang från Tre som funkar väldigt bra i Stockholm, med bra fart, upp till 3,6 Mb/ s. Det visade sig att det funkar väldigt bra även i Vetlanda, eftersom kommunen lyckats övertala Tre att bygga ut nätet där till turbo-3G!

Och genom nätverksdelning lyckades vi använda det lilla modemet till att spela online, två personer på samma modem! Jag blev riktigt förvånad själv att det funkade så bra. Vi blev utkastade nån gång (troligen p.g.a. hög ping) men totalt sett funkade det riktigt bra och det kan inte bli annat än fem stjärnor i betyg till Tre och deras trådlösa bredband!

Låtarna då? Vi måste jobba lite mer med dem, men förr eller senare dyker de upp på en sajt nära dig…

/M;

DSC00229.jpg
DSC00240.jpg
DSC00241.jpg

På andra sidan

Det har inte blivit så många postningar på sistone. Har sovit för lite (alla småbarnsföräldrar vet vad jag pratar om) och jobbat för intensivt (alla med nystartade egna företag vet vad jag pratar om) för att hinna med bloggen. Men mer kommer snart, t.ex. en recension av Joytech AV Control Center 2, samt en recension av OneForAll Stealth 5 multifjärrkontroll, förutom det vanliga svamlet.

Så håll ut. :)

/M;

?nnu en måndag

Men idag är det iallafall min vackra frus födelsedag! Efter att ha ordnat med frukost på sängen, alkoholfri “champagne” och tårta bar det av till kontoret, där jag lyckades få in åtminstone ett par timmars arbete innan det var dags att ge sig av igen, denna gång till InLife för att hjälpa pappa med inköp av en ny fin Macbook.

Senare på kvällen åt jag födelsedagsmiddag med Heather och Leo på Hard Rock Café. Tyvärr var det den absolut sämsta restaurangupplevelsen på mycket länge, och jag måste verkligen varna alla för att gå dit. Gör inte det. Gå till Texas Longhorn istället om ni är sugna på hamburgare. Det är billigare och ungefär tusen gånger bättre.

Tillbaka på ?stermalm igen… Idag blev det det nya säsongens allra första nummer 36 (Kyckling Szechuan) till lunch. Lika gott som förr.

Trodde aldrig jag skulle säga detta, men det är faktiskt riktigt trevligt att komma “hem” till ?stermalm. Idag sken solen som vore det vår, och det var underbart att traska runt i de kvarter jag lärt känna så väl efter att ha jobbat där i flera år. Eftersom jag hade flera kompisar som bodde där när jag var liten måste jag motvilligt erkänna att ?stermalm nu är min näst bästa stadsdel i Stockholm. Efter Söder förstås.

Heather har just lagt upp sin födelsedagssida.

/M;

Framme i Göteborg

Gnällbloggen rapporterar:

Jag har anlänt, efter sju sorger och åtta bedrövelser. Eller nästan, om man får räkna en femtimmars tågresa med SJ. Förutom en kvinna som inte hann av i tid, utan fick se sina två barn stå kvar ensamma på perrongen när tåget åkte, och det allmäna kaos som uppstått nu när SJ inte kan köra dubbeldäckartåg till Göteborg längre, gick resan helt OK. Tåget var ostädat, konduktören rätt otrevlig (fast hon skötte frånåkta-barn-situationen helt OK) och allt var som det ska helt enkelt.

Nu har jag hamnat på ett glassigt fik där alla ser ut som på Stureplan och man kan undra om det egentligen finns nån skillnad mellan väst- och östkust. Latte + brownie för 63 kronor. Som hittat.

På den positiva sidan: Vädret är underbart, brownien var god, kaffet OK och jag har en hel helg i Götet med Julia framför mig. Men det hade varit ännu roligare om Heather och Leo kunnat komma med förstås.. Jag saknar er redan!

/M;

Hemma igen

Det blev inte så värst mycket mer bloggat från Texas, eftersom vi tillbringade andra halvan av resan hemma hos svärfar med en dator från 1900-talet och en minst lika gammal webbläsare och internetuppkoppling.

Men väl hemma igen kan jag bara sammanfatta resan som fantastisk, i år igen. Vi hade det väldigt bra, åt gott och blev tjocka, svettades i värmen och köpte massor av kläder och mat att ta hem.

Mer bilder finns i fotodagboken, uppdelat på två delar:

Texas del 1

och

Texas del 2

/M;