Hur man misslyckas med distribution av digitala varor

Apple har släppt en ny version av sitt operativsystem, Mac OS X, kallat Snow Leopard. Jag som är varm anhängare av OS X ville självklart köpa en uppgradering för att installera på min arbetsmaskin. Eftersom allt som behövs för att installera det nya operativsystemet är en DVD-skiva från Apple borde det inte vara något problem att få tag i en. Döm så om min förvåning när jag anlände den lokala Mac-nasaren på Södermalm i Stockholm och fick höra att “Snow Leopard är slut”.

Slut? Hur tar en digital vara slut? Det går ju att kopiera den i oändlighet. Men här ser vi begränsningarna i påtvingad fysisk distribution av något som borde vara digitalt. Det finns ingen brist på DVD-material i världen, så en brist på installationsskivor borde vara rent logistiskt framkallad, dvs antingen har Apple inte tillverkat tillräckligt många eller så har grossisten/återförsäljaren inte tillräckligt i lager för att täcka behovet.

Men varför är det så? Det handlar om en några gigabyte stor fil som ska distribueras. Man skulle kunna tänka sig att Apple sålde filen till mig och jag fick ladda ner den själv och bränna, så slapp man distributionen. Man skulle också kunna tänka sig att återförsäljaren har en egen brännare och får licens från Apple att bränna hur många skivor som helst,  bara de höll koll på antalet och betalade per skiva.

Antalet lösningar är många, men den allra sämsta lösningen måste vara den man har valt – att endast distribuera färdigtryckta skivor från en fabrik någonstans.

/M;

XBMC och Apple TV är som gjorda för varandra

Jag har skaffat en Apple TV. Det är en produkt som i sitt originalutförande är nästan helt meningslös i Sverige eftersom de tjänster som Apple har till (hyra eller köpa film och teveserier) inte finns i vårt land utan bara i USA.

Men länge leve hackare, för till ATV finns något så märkligt som en nedladdningsbart hackarprogram som man lägger på en USB-sticka, stoppar in i sin ATV och bootar om, och plötsligt kan man installera XBMC eller Boxee på burken och då blir den genast mycket, mycket roligare och mer användbar.

Programmet heter ATV bootloader och är helt gratis att ladda ner och använda. Det är näst intill idiotsäkert och lätt att använda, och det tar bara fem minuter så har man XBMC installerat på en liten nästan ljudlös burk som blir en perfekt mediaextender förutsatt att man har all sin media utdelad på nätverket med t.ex. SMB, NFS eller uPnP.

Apple TV har inbyggt trådlöst nätverk (802.11n) och ethernet, så det är lätt att ansluta till hemmanätverket oavsett metod.

XBMC är, kort sagt, den bästa mediacentermjukvaran som finns tillgänglig, och den går att köra under Windows, Linux, OS X och nu även Apple TV.

Med XBMC följer en mängd intressanta funktioner som t.ex. möjligheten att ange en FTP-server som mediakälla. Plötsligt kan man bläddra på en FTP-server och titta på teve direkt strömmande, utan problem (förutsatt att det finns bandbredd nog förstås). Det finns även möjlighet att prenumerera på video-poddcaster, spela upp MP3 eller annan musik, se foton/bilder, etc, etc.

För oss blev detta en perfekt lösning för sovrummet. Förut har jag haft en lång videokabel genom hela lägenheten för att kunna titta på video från vår Mac Mini som står i vardagsrummet, men nu är det trådlös video som gäller. Smidigt!

/M;

Varför är jag obetald betatestare?

Jag har en ny teve från Samsung. Sedan den dag jag köpte den har den inte fungerat som den ska. Trots att den såldes i butik med en stor Com Hem-logotyp på sig för att den ska vara kompatibel med Com Hems digitaltevenät vill det sig inte.

Upprepade samtal till Samsungs support, e-post till samma support, arga trådar på diverse Internetforum och en hel del frustration senare kvarstår problemet, även om jag äntligen fått löfte om en supporttekniker som ska komma och testa teven hemma hos mig.

Jag har en Internetradio som kan lyssna på nätströmmar från hela världen. Sedan den dag jag köpte den har den inte fungerat som den ska. Här finns ingen direkt support att kontakta eftersom detta är något mer av en entusiastprodukt, men lik förbannat får jag sitta och rota i nätforum och leta tips för att få det att funka som det ska.

Jag anar en oroande trend. Konsumenter har blivit vana vid att agera obetalda betatestare åt företag. Det kanske började på datorsidan där det är vardag att program inte klarar av det de lovar när de släpps, utan man får vänta på “version 1.1” innan man kan börja lita på funktionaliteten.

Men när det gäller hårdvara har problemet spritt sig till den inbyggda mjukvara som sitter i alla moderna prylar, “firmware” som måste uppdateras titt som tätt är ett gissel, särskilt om uppdateringarna inte innehåller nya funktioner som är roliga och gratis, utan buggfixar som rättar till fel som aldrig skulle ha funnits med i produkten från början.

Hur vägrar man att vara betatestare åt företag? Och hur kan man vara säker på att en produkt man köper till fullpris i affären verkligen håller vad den lovar? Det bästa man kan göra för tillfället är att läsa på ordentligt på nätet innan man köper något. Gör mängder av Googlesökningar på produktens namn, tillverkarens namn och modellbeteckningar för att se om du hittar en eller flera forumtrådar om problem innan du handlar.

/M;

Jag har pengar men får inte handla

Min fru är en “expat”, vilket är vad amerikaner kallar sig själva när de flyttat utanför USA. För de flesta utvandrare är livet i det nya landat en blandad konfekt. Många amerikaner trivs bra i Sverige, medan andra mest längtar hem ?? särskilt på vintern.

Vi känner flera svensk-amerikanska par som flyttat fram och tillbaka över Atlanten för att försöka hitta ett hem som fungerar för båda parterna. I vårt fall har livet i Sverige fungerat hela tiden, även om det inte alltid är lätt eller självklart att vi ska bo just här.

När jag själv är i Texas på besök ägnar jag en hel del tid åt att hålla mig uppdaterad om vad som händer i Sverige. Ju längre jag varit borta, desto mer viktigt blir det för mig att läsa svenska dagstidningar på nätet och kanske lyssna på svensk radio via podcast. Efter ett par månader kan ett paket från min mamma med Marabou choklad och ett paket Zoegas nästan locka fram tårar.

För Heather är en av de viktiga länkarna till hemlandet och hemkulturen att kunna se vissa amerikanska teveprogram. Ett bra exempel är The Soup, ett riktigt fånigt men underbart bra veckomagasin som visar de dummaste ögonblicken från veckans alla realitysåpor, talk shows, etc. Programmet går på E! som finns på “basic cable”, motsvarande ett basutbud i Sverige där t.ex. TV400 eller Discovery Channel skulle ingå.

E! finns inte i Sverige längre, och även när de fanns sände de inte The Soup. Men tack och lov finns ju The Soup på iTunes Store! För ett pris av $1.99 kan man köpa veckans avsnitt och se det på sin egen dator. Eftersom programmet är uppskattat i vårt hem är priset inget att diskutera. Men det finns problem.

Just det, The Soup och allt annat innehåll från de amerikanska mediebolagen som finns tillgängligt på iTunes store i USA går inte att köpa eller ladda ner på laglig väg här i Sverige! På grund av komplicerade avtalsregler, licenser och rent marknadsföringstänk har man bestämt att endast de som sitter på ett nätverk i USA ska få ladda ner programmet.

För några veckor sedan skrev jag om de lagliga nedladdningstjänsterna kontra de otillåtna, och min åsikt om vad mediebolagen måste göra för att kunna tävla med piratalternativen. Min teori om triangeln (eller den heliga treenigheten om du så hellre vill) bygger på att det finns tre kriterier som en tjänst bedöms på, på Internet. Det är Kvalitet, Pris och Tillgänglighet.

Det räcker med att slå piraterna på två av tre punkter, och enligt mitt synsätt är priset den enda punkten som mediebolagen INTE KAN vinna på. Och i fallet med The Soup har vi ju ett lysande exempel på hur Comcast (som äger E! och en otrolig mängd andra mediekanaler) lämnar walk-over till piraterna. Man ställer inte ens in skorna på mattan utan lämnar hela marknaden utanför USA åt pirater.

Vi ser på The Soup eftersom det finns en eldsjäl någonstans i USA som spelar in, kodar om och laddar upp varje avsnitt på Internet, varje vecka. Oftast inom någon timme efter att avsnittet sänts på teve. Torrentsajterna är fulla av tacksamma kommentarer från andra amerikaner i utlandet som nu kan se sitt favoritprogram igen. Och inte bara amerikaner förresten. ?ven jag tittar ju på programmet, och kan via det  upptäcka andra program som går på amerikansk teve men inte här i Sverige och på så sätt få nya favoriter…

… att ladda ner från pirattjänsterna, eftersom även dessa program är omöjliga att få tag i lagligt här i Sverige.

Så här står jag, med min betalningsvilja som jag i svenska medier ständigt beskylls för att sakna, och får inte handla. Visst, det är ju upp till upphovsrättsinnehavaren att bestämma vem som får handla av honom, på samma sätt som Marabou kan bestämma att deras underbara chokladkakor inte ska finnas på Wal-Mart i USA. Men precis som min mamma “smugglar” choklad till mig i paket över Atlanten, “smugglar” jag teveprogram över kabel och satellit åt andra hållet när jag är här.

Ingen skulle väl på allvar ställa sig upp och hävda att det borde vara olagligt att skicka chokladkakor i posten till hungriga svenskar i utlandet? Men en del av “brottet” är ju detsamma som det jag begår när jag skickar ettor och nollor åt andra hållet – jag tar mig friheten att själv bestämma VAR och HUR jag ska ta del av en produkt.

Det är dags för ALLA att inse att den nuvarande modellen för upphovsrätt och mediebolagens kontroll över digitalt innehåll är D?D! Exemplarförsäljningen som betalningsmodell är D?D! Det kommer inom en väldigt snar framtid inte alls gå att sälja media på fysiska enheter som skivor eller kassetter. Och om inte upphovsrättsinnehavarna vaknar och med frisk vilja ger sig in i den nya världen så kommer de snart inte heller ha något att sälja eftersom deras produkter redan finns gratis överallt på nätet.

Jag har hört det sägas, jag har sagt det själv otaliga gånger, men det är först det senaste året som jag verkligen börjat förstå den tunga innebörden i uttrycket “Information wants to be free“. Men det är ett annat blogginlägg. :)

/M;

Minirecension: Digiality Remote Extender

digiality.jpg

Efter att ha stuvat om lite i tevebänken och skaffat lite ny hårdvara fick jag problem med att styra mina enheter från sovrummet, eftersom alla fjärrkontroller använder IR och därför inte fungerar runt hörn eller genom väggar.

Därför fick jag bege mig till Kjell & Co och köpa denna märkliga pryl.

Det är en mottagarenhet, med IR-sändare och sen en liten, liten sändare som gömmer sig inne i ett AAA-batteri (adapter för AA medföljer). Den lilla sändaren har ett laddbart batteri (laddas i mottagaren!) och ersätter helt enkelt ett av de batterier man har i sin vanliga IR-fjärrkontroll. Det som händer är att den lilla sändaren på något magiskt vis läser av RF-frekvensen när man trycker på en knapp på sin fjärr, skickar den som radiovågor, RF, genom väggar, luft, tak och annat – fram till mottagaren. Mottagaren översätter sen signalen tillbaka till IR, och med det medföljande lilla ögat med lång sladd på är det lätt att styra vilken/vilka apparater som helst.

Jag satte sändaren i min multifjärrkontroll och plötsligt är ALLA mina enheter i tevebänken möjliga att styra från sovrummet, om jag nu skulle vilja.

Det hela funkar långt över förväntan bra, och det enda märkliga med apparaten är att det verkar bli nån slags konflikt om man står framför den apparat man försöker styra och trycker på fjärrkontrollen. Det verkar som att om apparaten kan ta emot signalen både direkt från fjärrkontrollen, som IR, och sen får signalen en gång till, denna gång från Digiality-mottagaren, så händer – inget.

Lösningen är att antingen tejpa för IR-sändaren på fjärrkontrollen, eller helt enkelt hålla handen för, så att apparaten i fråga inte kan “se” fjärrkontrollen, utan bara får signalen en gång – från mottagarenheten.

Sammantaget är jag mer än nöjd med funktionen och det enda man kunde önska sig vore kanske att paketet skulle vara något billigare.

/M;

Minirecension: iPhone sämre än förväntat

Så har jag då äntligen fått en iPhone. Direktimporterad från USA, snabbt upplåst, jailbreakad och aktiverad med hjälp av ett litet program till OS X. Hur enkelt som helst. Förpackningen var precis så het som bara Apple kan göra den, och telefonen är snygg, menyerna är snabba och smidiga och skärmen är riktigt skarp och trevlig.

Redan tidigare visste jag ju att iPhonen saknar många viktiga funktioner, såsom MMS och 3G-stöd, men det visade sig snabbt att det är flera viktiga funktioner som fattas, och även denna gång är det obegripligt varför Apple valt att göra en telefon som skiljer sig från vad som måste kallas branschstandard.

1. Det går inte att synka telefonen trådlöst med OS X med hjälp av iSync. Det går inte att synka telefonen alls med iSync. Synkningen sker via iTunes istället. Varför? Apple – ni har ju ett program som är gjort för att synka telefoner! iPhone har ju Bluetooth! Varför i hela friden måste jag då ansluta min iPhone med en SLADD för att synka? Det känns fruktansvärt omodernt.

2. Det går inte att ansluta till iPhone med Bluetooth för att skicka/ta emot bilder, ljud eller andra filer. ?terigen – OS X har överlägsna funktioner för Bluetooth när det gäller att ansluta till t.ex. SonyEricsson-mobiler – varför har Apple valt att inte använda dessa till sin egen telefon? Dessutom funkar inte BluePhone Elite som jag använde till alla gamla telefoner jag haft för att läsa/skicka SMS från datorn. Bu!

3. Tangentbordsfunktionen med touchscreen funkar inte så bra. Nu har jag visserligen bara haft min telefon i ett par dagar, men det är väldigt, väldigt svårt att skriva nåt på telefonen, och glöm att göra det med en hand. Det är tvåhandsfattning som gäller, och dessutom är det näst intill omöjligt att skriva t.ex. SMS eller e-mail medan man går, vilket jag snabbt upptäckte är väldigt opraktiskt.

4. Ljudkvaliteten under telefonsamtal är under all kritik! Nu vet jag inte om jag fått ett måndagsexemplar, men jag har ofta rent av svårt att höra vad motparten säger när jag pratar i telefonen, så muffligt och dåligt är ljudet. De jag pratar med klagar dessutom också på att jag låter som att jag pratar i en plåtburk. Vad har hänt här?

Trots alla klagomål ovan är jag rätt nöjd med att ha en iPhone. Det är V?LDIGT smidigt att kunna läsa e-posten på riktigt och att kunna surfa med Safari (även om det går sjukt långsamt med GPRS) var man än är. Google Maps är jättesmidigt och praktiskt. Det finns många små program att ladda ner till en jailbreakad lur som t.ex. ger fungerande MMS-stöd.

/M;

Saitek A250 – en minirecension

Saitek A250

Jag vill ha min musik från datorn i vardagsrummet inne i köket. Det är ett avstånd på c:a 10 meter och två gipsväggar står emellan. Jag vill inte dra sladdar, jag vill ha musiken överförd trådlöst. Ska detta vara så svårt?

Ja tydligen.

Först provade jag en högtalare från Kjell & Company. Förutom att ljudkvaliteten inte var särskilt god blev det avbrott i musiken hela tiden. Särskilt när jag ställde mig i vägen mellan sändaren och högtalaren. Den fick åka tillbaka till Kjell.

Sedan köpte jag ett par högtalare från Teknikmagasinet. iZound hette de, och de finns av nån anledning inte på deras webbsida, utan bara i katalogen. Dessa lät också rätt risigt och hade samma problem som de från Kjell med att kunna spela musik utan avbrott. ?ven dessa fick åka tillbaka.

Till sist provade jag så en riktigt hiskeligt ful högtalare från Saitek. A250 heter modellen, och trots att de är så fula att mina ögon tåras varje gång jag går in i köket så funkar de faktiskt riktigt bra! Det är inget kraftigt ljud från dem, men ljudet är rent och klart och med relativt fyllig bas. Den lilla fina sändaren är USB endast, och trots att det står på kartongen och på sajten att den bara funkar med Windows funkade den utan problem även i OS X! Inga drivrutiner, OS X känner direkt igen den som ett externt ljudkort och det är bara att börja spela vad man vill till den.

Inga avbrott i musiken, digital (Bluetooth) överföring från sändaren till mottagaren och jag har äntligen hittat en lösning som funkar, även om den är så ful att jag är sugen på att ställa den i en papplåda för att gömma den. Fast då blir väl ljudet sämre.

Jag köpte den otroligt billigt på BRL, men den finns att beställa lite överallt, och jag rekommenderar den varmt. Fast nämnde jag att den är så ful att designkunniga över hela världen gråter för att den finns?

/M;

Bara det inte startas en bostadsrättsakut

Det verkar ha vänt. Som alla vet varar ingen ekonomisk uppgång för evigt, och räntorna kommer alltid att gå upp igen när de länge varit på väg ner. Så även denna gång. Redan nu hörs den begynnande gnällkör man kan förvänta sig. “Hushållen klarar inte dyrare ränta” varnar SvD och E24. Och det är väl inte heller så konstigt. Folk i storstäderna verkar ha belånat sig upp över öronen för att få råd med drömboendet ?? utan att tänka särskilt mycket på vad som händer när räntorna går upp eller hur man ska klara betalningarna om en i familjen blir arbetslös.
Mönstret känns igen. Först en (denna gång rätt lång) period av överkonsumtion och övertro på ekonomisk uppgång, sen ett snabbt eller långsamt fall. Vi behöver bara gå tillbaka elva år för att hitta villaräntor på 8-9% och går vi tillbaka ännu längre låg de på 12-13%. Vad är det som säger att vi inte är där igen om ett par år?

Alla minns väl bankkrisen? Då startade staten en bankakut som såg till att våra största banker inte gick i konkurs. Mängder av skattepengar delades frikostigt ut för att förhindra en ekonomisk katastrof. Om någon föreslår att en liknande lösning tas fram denna gång för att rädda dumspenderande bostadsrättsköpare i en liten, elitistisk innerstadsklass och deras lyxrenoverade jacuzzi/öppen spis/köks-ö-lägenheter osäkrar jag min revolver.

De senaste årens galna marsch mot fler och fler bostadsrätter, dyrare och dyrare boende kanske snart visar sig vara precis lika vansinnig som jag hela tiden trott och hävdat.

Tack och lov för hyresrätten – denna geniala, underbara konstruktion som gör att människor kan bo utan att riskera sin privatekonomi i ekonomiskt blåsväder.

/M;