Ibland sker saker bortom ens kontroll, saker man inte kan kontrollera eller ens förutsäga. När jag sa upp mig från min förra arbetsgivare för att starta ett nytt företag tillsammans med två vänner och kolleger kunde jag till exempel inte förutse att jag bara arton månader senare skulle befinna mig där jag nu är.

I mars 2007 bildade jag ett nytt bolag för att åter försöka förverkliga en dröm jag haft. Drömmen om att få vara sin egen, att få skapa något nytt, att få vara den som bestämmer riktning och metod, hur man genomför saker. Under tiden som gått sedan dess har jag dessutom hunnit bli pappa igen, med allt det innebär, och dessutom vara pappaledig en kort tid. Allt för kort om man jämför med första gången det begav sig. Den gången kunde jag njuta av att vara hemma ett helt år med Leo. Denna andra gång blev det tre-fyra månader, eftersom jag hade ett nystartat företag att ta hand om – ytterligare en “baby” som behövde uppmärksamhet.

På grund av omständigheter utom min kontroll befinner jag mig nu utanför det nya bolaget – bolaget jag var med och startade. Alla separationer för väl något mått av ångest och smärta med sig, men denna gång var jag både helt oförberedd och dåligt rustad för att klara mig på egen hand. Inte nog med att räkningar måste betalas, hyror ska in och barn ska mättas – dessutom har vi en blixtsnabb finanskris att ta hänsyn till – åtminstone kändes det så när jag plötsligt skulle leta nytt jobb.

Tack vare några av de personer i min krets som jag fortfarande kan kalla vänner har jag fått nytt jobb. Den omedelbara ångesten över att bli utslängd i kylan kan dämpas något och får på sikt kanske ersättas av en tids funderande kring vad jag ska göra i resten av mitt unga liv. Kalla det sen 30-årskris, tidig 40-årskris eller vad du vill, på något sätt måste jag ta lärdom av det som händer och försöka hitta ett nytt sätt att vara, eller åtminstone ett nytt sätt att se på jobb och karriär.

En konsekvens av detta är att jag tänker försöka blogga oftare. Dock mindre och mindre om privatlivet och istället mer och mer om sånt som berör mig på andra vis. Jag känner att jag bryr mig mer och mer om sånt som händer runt oss – i samhället, särskilt det digitala. Jag hyser starka känslor kring Internet, sociala medier och nätverk. Jag har åsikter och förhoppningsvis även insikter som måste få komma ut nånstans. Den här bloggen får bli det mediet.

Jag funderar även på om det är relevant att engagera mig politiskt. Det får tiden utvisa, för tillfället har jag inget parti som ligger närmast hjärtat, och det känns mycket svårt att kompromissa med åsikter för att passa in i ett partiprogram.

Nu är det vinter, mörkt och kallt, och det ligger nära till hands att krypa in i mörkret och stänga ner allt tills ljuset återvänder. Jag tänker försöka göra tvärtom, och istället använda den kalla årstiden till att skriva mer.

På återseende,

/M;

Det har inte blivit så många postningar på sistone. Har sovit för lite (alla småbarnsföräldrar vet vad jag pratar om) och jobbat för intensivt (alla med nystartade egna företag vet vad jag pratar om) för att hinna med bloggen. Men mer kommer snart, t.ex. en recension av Joytech AV Control Center 2, samt en recension av OneForAll Stealth 5 multifjärrkontroll, förutom det vanliga svamlet.

Så håll ut. :)

/M;

Max har kommit ut, vi har kommit hem och alla mår bra.

Mer bilder finns i fotodagboken

/M;

Men idag är det iallafall min vackra frus födelsedag! Efter att ha ordnat med frukost på sängen, alkoholfri “champagne” och tårta bar det av till kontoret, där jag lyckades få in åtminstone ett par timmars arbete innan det var dags att ge sig av igen, denna gång till InLife för att hjälpa pappa med inköp av en ny fin Macbook.

Senare på kvällen åt jag födelsedagsmiddag med Heather och Leo på Hard Rock Café. Tyvärr var det den absolut sämsta restaurangupplevelsen på mycket länge, och jag måste verkligen varna alla för att gå dit. Gör inte det. Gå till Texas Longhorn istället om ni är sugna på hamburgare. Det är billigare och ungefär tusen gånger bättre.

Tillbaka på Östermalm igen… Idag blev det det nya säsongens allra första nummer 36 (Kyckling Szechuan) till lunch. Lika gott som förr.

Trodde aldrig jag skulle säga detta, men det är faktiskt riktigt trevligt att komma “hem” till Östermalm. Idag sken solen som vore det vår, och det var underbart att traska runt i de kvarter jag lärt känna så väl efter att ha jobbat där i flera år. Eftersom jag hade flera kompisar som bodde där när jag var liten måste jag motvilligt erkänna att Östermalm nu är min näst bästa stadsdel i Stockholm. Efter Söder förstås.

Heather har just lagt upp sin födelsedagssida.

/M;

Efter en lång dag av paketsläpande, skrivbordsbyggande, strömkabeldragande och annat icke-produktivt börjar något som kan likna arbetsro infinna sig på MarsAprils nya kontor.

Imorgon börjar allvaret.

/M;