I en debatt på mindpark.se stångades jag en stund med Joakim Jardenberg om vikten av absolut permanenta länkar på webben. Jag uttryckte min oro för att Jardenberg är på marsch mot ett förstelnande Internet och att göra ett stilleben av webben, eftersom han förespråkar att en länk är en länk är en länk, och absolut aldrig får brytas.
Jag förstår mycket väl vad han menar, det är tråkigt att bryta inlänkar och indexering i Google och andra sökmotorer, men jag är av uppfattningen att webben likt Internet i stort är under ständig förändring, och att vi inte kan bli för nostalgiska vad gäller en teknik eller något innehåll på webben. Och självklart förstår jag det positiva i att länkar inte bryts, men jag tycker helt enkelt att det finns många tillfällen då nackdelarna väger tyngre än fördelarna.
Nå – Jocke gick till så hårt angrepp att jag la några minuter på att slå hål på hans teorier genom att hitta trasiga länkar på en sajt han själv ansvarat för: hd.se. Lättare sagt än gjort skulle det visa sig, för man har verkligen ansträngt sig till det yttersta för att bevara gamla länkar.
Jag hittade till exempel följande länk genom att söka på Google: En artikel från Elöverkänsligas Riksförbund från 2004. Här länkas en artikel på hd.se som handlar om att Båstad sagt nej till nya 3G-master. Länken är som följer: http://hd.se/ArticlePages/200409/28/20040928161250_-Alla_anvandare-191/20040928161250_-Alla_anvandare-191.dbp.shtml
Ouch. Inte världens snyggaste URL direkt, men så ser den ut. Jag tänkte att jag hade hittat guldkornet jag letade efter, men blev snopen när länken faktiskt fungerade, och dessutom ledde rätt: http://hd.se/bastad/2004/09/28/baastad_saeger_nej_till_nya_3g/
Här har man ju uppenbarligen lyckats med att behålla en gammal inlänk så att den funkar, och leder till den nya länken. Imponerande! Finemang! Alla är glada. Eller? Jag kan inte låta bli att fundera lite på hur man gått tillväga. Den gamla URL:en innehåller datum för artikeln (20040928) och vad som gissningsvis är ett internt ID för artikeln från det CMS man använde 2004 (161250). Den nya URL:en innehåller inget ID alls, utan använder en modern permalinkstruktur där titeln från artikeln blir identifikationen (baastad_saeger_nej_till_nya_3g), så hur görs kopplingen från den gamla URL:en till den nya?
Här får jag gissa. HD kanske använder samma CMS nu som 2004, och i såna fall har artikelns ID troligen inte ändrats sen dess, och det är lätt att göra ett nytt fält i datbasen för “snyggare URL:er”. Men desto troligare är att HD har bytt CMS sedan 2004, och då kan man ha gjort på två olika sätt:
1) Man kan ha behållit alla ID-nummer från det gamla CMS-systemet när man importerade innehållet till det nya.
Det är ofta komplicerat, och en vanligare lösning är att man istället
2) häller in gamla ID i ett separat fält för detta (oldID, anyone?) för att bibehålla kopplingen.
Har man valt lösning (1) är det hatten av och bara att köra på. Det är väldigt lätt att göra en “rewrite” på gamla URL:er till nya i det fallet. Har man istället använd lösning (2) börjar jag få rätt i min argumentation på mindpark.se. För hur många generationer av gamla system ska man egentligen underhålla innan det blir löjligt? Visst, en generation kan man utan större problem underhålla för att ha permanenta länkar, men nästa gång man byter CMS, blir det ytterligare en generation av ID att hålla ordning på då? Och nästa gång, och nästa gång…
Min princip ligger fast – det ÄR inte alltid försvarbart att till varje pris behålla länkstrukturer när man gör ett större systembyte. Det är lovvärt om det går att göra, och det finns ju inga nackdelar med att göra det om det är enkelt. Men om det är svårt, om det kräver att man hackar speciallösningar, och om det på sikt ändå är ohållbart – var går gränsen?
Och det som jag ser som det större problemet i den här frågan – ska vi verkligen betrakta webben som permanent? Kan vi inte acceptera att länkar bryts då och då? Finns det inte en ganska stor risk att vi på sikt hamnar i en okontrollerbar härva av föråldrade länkar som ska underhållas i all evighet?
/M;
