Aftonbladet skriver om Karl Rove, som varit i Sverige denna vecka, närmare bestämt i Almedalen för att äta lunch med alliansens företrädare. Karl Rove är en av de mest framgångsrika och fruktade kampanjstrategerna i USA, känd och ökänd för sina ofta illvilliga påfund under presidentkampanjer. För mer information om Rove rekommenderar jag varmt ett besök på hans Wikipediasida som är full med smaskigt innehåll om de skandaler och kontroverser han varit inblandad i.
Det är ett intressant sammanträffande att jag bara för några dagar sen såg ett avsnitt av the Daily Show där James Harding varnade för effekterna av att amerikanska kampanjstrateger och kommunikationsbyråer reser världen runt för att, mot betalning såklart, berätta om hur man vinner val. I USA får man anta.
Harding har skrivit en bok, Alpha Dogs: The Americans Who Turned Political Spin into a Global Business som berättar om Sawyer Miller Group, en konsultfirma inom amerikansk politik som ligger bakom presidentkampanjer från Nixon till Bush, och som påverkat utgången i val över hela världen genom att arbeta fram lyckade strategier för valkampanjer.
Boken, berättade Harding hos Jon Stewart, är en varning till länder världen över att inte lyssna på dessa marknadsföringsexperter. USA har länge haft eskalerande problem med att väljarna känt sig mer och mer åtskilda från politiker och den elitklass som de anses representera. I val efter val har smutsiga kampanjtrick och så kallade negativa kampanjer syftat mer till att svärta ner motståndaren än att lyfta fram de egna fördelarna eller partiets visioner. Visst går det att vinna val med rätt marknadsföring, det är t.ex. USAs nuvarande president ett lysande exempel på – två gånger till och med. Men till vilket pris? Harding pratar om demokratins ideal – att den bästa idén, den bästa politiken förtjänar att vinna, inte den som spenderar mest på att förtala sin motståndare. Idealistiskt kan tyckas, men faktum är att i Sverige ligger vi så långt efter amerikanska kampanjer att vi fortfarande befinner oss i någon slags demokratisk järnålder där sånt som partiprogram och listor med vallöften faktiskt fortfarande är viktigare än partiledarens utseende.
Detta måste vara något som alliansen är besvärade av, eftersom man tycker sig behöva råd från Rove.
Det politiska livet i Sverige är fortfarande en otroligt liten ankdamm jämfört med enorma USA, eller Storbrittanien för att ta ett geografiskt närmare exempel. Vi har ett litet land, en stark folkrörelse (än så länge) och aktiva ungdomsförbund som driver frågor oberoende av sina moderpartiers program och politik. Den senaste tidens debatt kring FRA-lagen är ett lysande exempel på att demokratin fortfarande fungerar som den är tänkt i Sverige. När våra folkvalda röstar igenom lagar som går på tvärs mot folkviljan blir det fortfarande folkstorm – även mitt i semesterfirandet. Jag är djupt imponerad av att ALLA riksdagspartiernas ungdomsförbund nu står enade mot FRA-lagen, oavsett vad deras moderparti står för i frågan.
Jag ser inte att alliansen har något alls att vinna på att bjuda in Karl Rove, om det nu inte var för att få veta hur man INTE ska göra för att förstöra det sköra förtroende som vårt folk har för de styrande.
/M;
