SvD med flera publicerar idag den föga chockerande nyheten att man som bostadsspekulant kan ta reda på information om det område man eventuellt tänker sig flytta till. För 100 kronor kan man på Hemnet få en slags minirapport som berättar om det aktuella har fler eller färre arbetslösa än kommunens genomsnitt, hur många åldringar respektive barn och ungdomar som bor i området, samt lite annat.

Det blir naturligtvis upprörande för många, för det ökar segregationen, eller är det minskar integrationen vi ska säga?

Men vem är det som inte redan idag tar sig en funderare på om det område de ska flytta till är något man kommer att trivas i? Förutom den som absolut inte har en chans att välja sitt boende är det väl ingen som köper en bostad på måfå? Statistiken man upprör sig över är dessutom, som vanligt i Sverige, helt vanliga offentliga siffror från SCB.

Det här är för mig bara en förlängning på raseriet mot Ratsit. Folk blir tydligen väldigt upprörda när de lite för enkelt kan ta reda på saker som visserligen är offentliga uppgifter och därmed alltid varit tillgängliga för allmänheten, men som av olika företag görs lättare att få presenterat, och på ett enklare sätt.

Det är väl inget som helst konstigt med att en mäklare publicerar data om områden man vill sälja bostäder i? Om det är omoraliskt att berätta hur många arbetslösa det finns i området, är det då inte heller OK att berätta hur hög befolkningskoncentrationen är? Hur många skolor som finns? (om det är många måste det ju finnas massor av osnutna småglin i området – usch!) Hur många barer eller restauranger som finns? (mängder av fyllon – usch!) Hur många kyrkor som finns? (säkert såna där som ringer i klockorna på morgonen – usch)

Den mer eller mindre obehagliga sanningen är väl att folk gärna vill bo i områden där de känner sig bekväma. Att försöka “lura” in välbärgade människort i lågstatusområden kommer liksom aldrig att funka. Jag behöver inte läsa nån statistik för att veta att Äppelviken har högre status än Hässelby här i Stockholm.

/M;