I helgen ville jag bestämt ta Leo till Junibacken efter att ha hört av Marcus på jobbet att det var fint. Jag misstänkte att Leo kanske var lite för liten för att verkligen kunna ta till sig stället, och efter ett par timmar där visade det sig vara korrekt.
Det betydde dock inte att Leo kunde ha roligt på sitt eget sätt. Han älskade att springa runt i de små husen och titta på alla sakerna, klättra på stegar och krypa i tunnlar. Det lilla flygplanet på bilden var en hit.
Läskigt var det däremot i sagotåget. Man åker i en liten vagn genom mörka rum där olika Lindgrenska sagor visas med hjälp av dockor och kulisser, allt medan Astrid själv berättar vad man ser genom en högtalare i vagnen. Leo kan ju inget om historierna än, men han tyckte det var väldigt spännande att få åka tåg, ända tills Astrid började prata – då gallskrek han av skräck i flera minuter. Efter en stund i mitt knä lugnade han ner sig, och efter det tyckte han att det var riktigt roligt och spännande med “mörkt”, “månen”, “lilla musen” (egentligen en gigantisk råtta), “ost” och “läskigt” (Katla – och det tyckte nästan jag var läskigt också).
Jag tror att Junibacken kommer att bli ett stamställe för oss om ett år eller två, när han är gammal nog att springa runt lite mer på egen hand. För ett enstaka besök är det faktiskt lite dyrt, men man kan köpa årskort som är riktigt prisvärda.
/M;
