Bootcamp är Apples färska lilla nedladdningsbara program som låter användare installera Windows XP på en partition på en alldeles ny Macintosh som använder en intelprocessor.
Eftersom jag är en relativt nybakad switcher är det här något väldigt lockande. Jag använder uteslutande Mac på jobbet, men har fortfarande en PC hemma, mest av gammal vana, och för att kunna spela roliga spel. Plötsligt känns den där hemma-PCn inte så fräsch längre. Självklart skulle jag ha en iMac istället. Det vore rena drömmen att kunna använda Mac OS X till allt utom just spelandet, och att kunna boota Windows XP bara för att spela t.ex. Battlefield 2.
Folk gnäller på Bootcamp. De säger att det är för jobbigt att behöva boota om datorn för att byta operativsystem, att Apple borde ha satsat på att skapa virtualisering istället, att kunna köra windowsprogram inifrån OS X. Och jag säger – visst. Visst vore det bra. Visst vore det praktiskt.
Men.
Tanken är ju att man inte ska behöva boota om datorn särskilt ofta. På rak arm vet jag inget program som jag skulle sakna från Windows förutom just nåt enstaka spel, och jag kan visst tänka mig att boota om datorn för att spela en stund.
På detta vis blir det ju lite bökigare att köra Windows, och det tror jag är bra. De som blir nya switchers ska inte ha det för lätt att köra windowsprogram. Då tar de sig inte tid att leta upp alternativa program som funkar under Mac OS X, och så missar de mängder av underbar mjukvara och fortsätter dessutom att tro att Windows är absolut nödvändigt.
De skulle köra Outlook istället för Mail. Internet Explorer istället för Safari. Och så vidare. Det skulle inte gagna någon, och allra minst nöjda skulle dessa stackars switchers vara.
Steve har alltså tänkt rätt. Igen.
/M;
